Det har debatterats mycket om vilken region i Italien rätten Parmigiana kommer ifrån. Man kan tro att det har något med staden Parma att göra om man ser till namnet och det finns också de som hävdar att visst kommer rätten från Parma. Andra hävdar att detta är en typisk gammal siciliansk rätt inspirerad av perserna som placerade stekt aubergine i lager med yoghurt och mint i. Sedan har man efter det - på Sicilien – gjort den lite mer italiensk.
Första gången jag såg rätten var i Bergamo. Hos Mimi, ristorante Mimmos delikatessbutik.En butik som man kunde stanna länge i och som det fanns fantastiska produkter och färdiga smårätter i. Så här såg Mimis Parmigiana Zucchine ut.

I Mimis ser det inte ut att vara så mycket tomat i utan det verkar vara något annat gott som zucchinin har gratinerats i. Rätten bakom till höger ser ut att vara en Parmigiana med mer tomat i och nog mozzarella. Kanska aubergine i stället för zucchini. Det går bra med vilket som.
Gemensamt för alla varianterna är att man steker zucchinin i olivolja innan man placerar längderna i ett ugnsfast fat. Men man ska börja med att salta lite på längderna och låta dom ligga och dra i ca 30 minuter.
Sedan steker man zucchinin i omgångar i olivolja och låter rinna av på hushållspapper.

Tomatsåsen ska vara, för att bli godast, passata. Om man har lust kan man fräsa lite lök och och pressa i lite vitlök i passatan. Har man inte tid kan man använda konserverade tomater (av bra kvalitet) i stället för passatan. Det gjorde jag igår
Men allra bäst resultat blir det med hemgjord passata!
Varva zucchini med tomatsåsen och mozzarella (jag hade ingen mozzarella hemma igår så jag strödde bara på parmesan på toppen, gick bra det med men inget slår mozzarella i själva rätten), färska basilikablad och krydda med salt och svartpeppar. Rätten ska in i ugnen på 200-225 gr värme ca 20-30 minuter tills den blir härligt gyllene.

Nu när jag jämför bilderna måste jag erkänna att Mimis Parmigana ändå ser godast ut!