Första gången jag såg Borlotto bönor var i ett tidningsreportage 1993 om Sir Terence Conran och hans hus i Provence. Underbart vackra lilarosa flammiga bönor som låg i ett fat och bara såg så där kulinariska ut. Nu många år senare arbetar jag med flammiga italienska bönor, Borlotto bönor.

 I Italien benämns ofta alla dessa sorter som enbart Borlotto. Dessa vackra bönor används mycket över hela Italien. Vad som är intressant med Italien är ju att man är så noga med regionalitet. I det klassiska receptet på Pasta e Fagioli skall det (med betoning på skall) vara sorten Borlotto Lamon. Det är bara så. För att få just den specifika smaken som krävs för denna rätt och ingen annan sort fungerar smakmässigt.  

Jag har skördat min första Borlotto och visst är den vacker?