Cicoria Zuccherina di Trieste betyder “liten söt från Trieste” och sorten kommer just från Trieste som är en stad i nordöstra Italien. Denna plockcikoria (Cicoria da taglio) är en sort som verkligen bör testas. Den kan odlas en stor del av året (vår, sommar och höst) och den tycker om när det är lite kyligt – precis som alla cikoria- och radicchiosorter.

Triestecikorian är mycket snabbväxande och du kan börja skörda de späda bladen redan efter 1 månad. Smaken är mild men har ändå den fina radicchio smaken och passar perfekt i olika mixsallader. Kommer igen efter skörd men det allra bästa är att plantera nytt och i omgångar var tredje vecka. Du behöver inte snåla med fröerna - i våra förpackningar finns det så där ca. 4000 i varje    

Zuccherina di Trieste odlas över hela Italien – från norr till söder och Sicilien.   

Jag ska så Zuccherina di Trieste idag och det gör jag i en stor kruka!

Sommaren är här och nu börjar vi skörda för fullt. Då är det dags att ge plats så att man kan så radicchio/cicoria till höstens sallader och maträtter. Vad som är intressant med radicchio är att bladen inte bara används till sallad utan man grillar eller steker radicchio, ugnsbakar eller använder i pasta etc. etc.

Och det som också är kul med odling av radicchio är att man sår och odlar den när man liksom är klar med det andra och dessutom förlänger hela sin salladssäsong.

Så idag är det dags att så lite olika radicchio. Det är ju trots allt sommar!

Typiska italienska höst- och vintergrönsaker är olika sorters cikoria eller radicchio som de också heter. Dessa ser man typiskt på de italienska grönsaksmarknaderna från november och hela vintern. Vad som är typiskt med de röda sorterna är att de faktiskt behöver kyla för att blir röda och smakar dessutom allra bäst efter den första köldknäppen. Några röda sorter tål faktiskt kyla ner till – 15 grader.

I Franchi sortimentet finns det så mycket som 20 st röda radicchio sorter som man kan välja bland. Vad som är så bra med att odla radicchio är att  man förlänger hela odlingssäsongen med hemodlad sallad och hur härligt är inte det?

 Den mest kända radicchion och som vi också känner till och har sett i grönsaksdiskarna är rossa di Treviso 2 (precocce) och rossa di Treviso (tardivo).

Så här ser rossa di Treviso ut.

Och så här ser den sena (tardiva) rossa di Treviso ut:

Den översta sorten ser ju lite mer “vanlig” ut och tardiva sorterna ser lite underlig ut men det är rossa di Treviso tardiva som smakar allra bäst.

Och vem trodde att en sallad kunde stekas och till och med grillas?

Radicchio användas i risotto, i pasta, i sallader och många andra rätter.

Här ett intressant klipp på engelska om just rossa di Treviso tardiva.      

Och så här bearbetar man sin radicchio rosso di Treviso tardiva efter skörd.

Och här en intressant risotto med både radicchio och gorgonzola – och rött vin från Piemonte till riset istället för det vanliga vita.

Och som det inte var nog med detta har radicchio Treviso och Treviso tardiva liksom många andra italienska grönsaker ett eget konsortium vars uppgift är att skydda. främja och fördjupa kunskapen om radicchio.

Hemsidan här.

Och här i december är det Radicchio fester i Treviso där alla restauranger dukar upp med olika sorters rätter med dessa supergoda grönsaker. Vilken känsla att vara där!

Det finns massor med olika cikoriasorter från Italien. Både gröna och röda. De gröna cicoriasorterna används råa som salladsingrediens och ger en fin smakbrytning. De röda sorterna kommer från norra delarna av Italien och måste ha kyla för att få den fina rödvioletta färgen.

Liksom när det gäller sallad så passar “plocksorter” bäst på balkongen. Den sorten jag odlar i balkonglådan heter Zuccherina di Trieste som betyder liten söt från Trieste. Små nästan hjärtformade ljust gröna blad som smakar supergott!